Sjukstugan...

Här har vi drivit sjukstuga. Det började med sonen som fick hög feber och sluta både äta och prata!!! Det visade sig att han hade ett sk. Streptococcal pharyngitis, alltså ett halsvirus. Han åt inte, drack dåligt, pratade inte och hade pipi i magen.
Jag vill på samma gång ge ordentligt med ris åt vår hälsocentral och deras nonchalerande, tacka vet jag Mehiläinen! 
När han äntligen höll på och bli lite bättre, då var det min tur! (Surprise, surprise)
Nu mår vi bra igen (någorlunda i alla fall) och ska vila dom två sista dagarna förrän vi ger oss tillbaka till arbetslivet och dagislivet igen!

Sjuklingen...

Igår kom det plötsligt hög feber åt min lilla sjukling. Jag hoppas att det är de sista tänderna som spricker ut och ingen flunssa på gång. Vi ska endå göra ett besök på eftermiddagen till doktorn så att dom får kolla öronen, munnen och allt som dom nu brukar kolla. Hela söndagen låg han på soffan och i sängen och sov, stackarn, och ingen mat smakar.

Trött

Blåbärsgott!

Botten:
100g rumsvarmt smör eller margarin
1 dl socker
2 äggulor
2½ dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Fyllning:
250g blåbär
1 msk potatismjöl
½ dl socker

Maräng:
4 äggvitor
1 dl socker

2 dl vispbar vaniljsås
Vispa rumsvarmt smör/margarin och socker. Tillsätt äggulorna. Blanda vetemjöl och bakpulver. Blanda torra ingredienserna i smeten. Kläm ut degen i en rund ugnssäker pajform, enda upp på kanterna. Lägg in i kylskåpet.
Blanda blåbär och potatismjöl. Tillsätt sockret. Strö ut blåbären över pajbottnet. Grädda i ugnen på 200 grader på lägsta falsen i 15 minuter.
Vispa äggvitan och tillsätt sockret i tre etapper medan du vispar. Marängen ska vara så hård att den inte rinner ur skålen när du svänger den upp och ner. Bred ut marängen över blåbären och grädda ytterligare 8-10 minuter.
Servera med vispad vaniljsås.

Kära jultomten...

Jag hoppas att du läser det här! Det är en sak som jag önskar mig till julklapp! Det är en sån där tavla som finns på bilden nedanför. Jag har sökt en sån på nätet och i butiker men hittar inte... Den skulle passa så perfekt på väggen i tv-rummet...

Vill ha!

"Kocken"

Detta inlägg är för min sambo. Han stekte hamburgare åt sig och var tydligen väldigt stolt över det också... "Kan du inte ta en bild av mina hamburgare också?" Sagt och gjort, här är "Hamburgare a´la sambon".

Den smakade tydligen bättre som Hesburgers hamburgare också, enligt honom själv... =)

Kan själv!

Det är nånting man hör av dagligen hos oss nuförtiden. Och det är väl lite så det är för alla dessa knattar när dom kommer upp i 2-års åldern och uppåt. Visst är det ju roligt att följa med och se hur det ska grejjas när man tror att man kan göra allting själv utan mammas eller pappas hjälp. Som min son t.ex, han skulle hjälpa till att tvätta potatis en dag. Bra gick det ju, förutom att man fick tvätta potatisen en gång till och hela diskbänken var full med vatten och lera och ungen var survåt efteråt, men nog måste han ju få prova...

Eller som en morgon när vi hade ätit frukost och sonen lekte med sina bilar. Plötsligt blev det tyst och jag ropade och fråga vad han gör. Då hade han klättrat upp på wc-stolen och öppnat badrumsskåpet, han skulle ju tvätta tänderna! Han tycks vara mycket viktig med sin hygien... =)

Eller som när jag sätter igång dammsugaren, då är han där direkt och ska dammsuga! Noggrann är han med...

Men jag ska väl vara glad så länge som det gäller! Om 15 år kan det hända att man istället hör "Måste jag?!" dagligen när man ber honom att tvätta potatis, dammsuga eller kanske ens borsta tänderna...

Söka, söka...

Söker Cisu som gick ut igårkväll vid 23-tiden men har inte visat sig hemma sedan dess... Hoppeligen har ingenting hänt och den är ute nånstans och friar. =) Ingen Cisu kommer när man ropar, såsom den alltid har gjort förut! Vi har letat längs med vägen och i skogen men får väl ge den lite tid ännu. Jag känner mig så orolig bara ifall han skulle ha träffat på en lo... Vill ju inte missta min lilla baby.

Napp!

Abborre

Ni kan säkert gissa vad som är dagens meny... ;) MUMS!

"Today is the first day of forever!"

Aaahh... Det här är vad jag kallar chill. Mannen min är förevigt hemma från militären och står vid spisen och lagar mat, medan sonen sover ute i vagnen och jag sitter i soffan och bloggar! Lyx! Ingen stress what so ever, bara ett glatt humör, lugn och ro och en doft av god mat i näsan. =) Det börjar sakta sjunka in att det nu är över, kapitlet är avslutat och vi börjar på ett nytt! Låt livet börja!

Äntligen är den här...

Den här dagen för 9 månader sedan kändes då hopplöst långt borta. Men efter många upp-och-ner dagar då man har känt sig ensam, sömnlösa nätter och all denna stress när man har funderat på hur allt detta ska gå, måste jag nu säga att det har endå gått ganska bra. Och all hjälp jag har fått av min och sambons familj, är jag mycket tacksam för.

Min korpral

Det är otroligt hur snabbt man vänjer sig med situationen och det blir snabbt rutin med att sköta allt själv. Vi har haft turen att sambon endå har fått komma hem nästan alla veckoslut, verkligen få gånger som han har varit inne två veckor i sträck. Men nu är den här tiden över och vi ska igen en gång gå igenom en förändring i vardagen när min sambo börjar jobba...och är hemma mera. Det kommer säkert att kännas underligt första tiden, men månne inte vi klarar det här också! Amor vincit omnia! =)

Shake it!

Vilken gullig reklam för blöjor! =) Dessa passar ju utmärkt åt min egna lille danskille! =)

Vara eller inte vara...

Var på besök till IKEA idag och gjorde några "stora" beslut... Men nöjd med resultatet är jag så vad är det nu där om man är lite fattigare igen... =) Men, jag har alltid tyckt att IKEA har varit ett trevligt ställe med bra service och svenskspråkig personal. Idag råkade jag stöta på en väääldigt otrevlig finskspråkig tjej vid matdisken. Jag skulle beställa köttbullar åt sonen och mig och som vanligt pratade jag svenska som jag alltid har gjort i IKEA och alltid fått betjäning på svenska! "Do you speak English?" fick jag till svar... Va f*n, tänkte jag men jag svarade tillbaka på svenska att nej, jag talar svenska! Mattanten såg ut som ett frågetecken och visade att hon inte förstår vad jag säger och då måsta jag ju ge en överdriven suck och lite himla med ögonen och sa på finska min beställning. Då fräste mattanten tillbaka att lunchen börjar serveras kl. 11! (Klockan var alltså 10.50)
Vilken besvikelse! Jag har faktiskt helt trott att IKEA i Finland är svenskt eftersom alla skyltar och allting textas även på svenska och att personalen måste kunna båda inhemska språken... Min första ris åt IKEA!

Drömmar...

Jag vet inte hur det är med er men jag är en sån person som tror att drömmarna som jag drömmer på nätterna har nån sorts betydelse. Det sägs ju att det är ens undermedvetna som kommer fram i drömmar.
Jag drömmer ofta underliga drömmar och på morgonen tänker jag alttid: håhhå, vilken dröm! Så jag skaffade mig en drömbok! Nu får jag söka upp i boken och få förklaring på vad det är jag riktigt drömmer...

Gaaahhh!!!

Ikväll åker sambon in för sin sista vecka på brigaden! Sen är han hemma alla dagar!!! Det betyder alltså att jag måste dela med mig av fjärrkontrollen till tvn (förutom på måndagkväll då Svenska Hollywoodfruar kommer), ge ifrån mig halva delen av vår säng (vilken jag har legat tvärsöver i och haft hela täcket för mig själv), laga mat för tre pers, handla för tre pers, byka för tre pers och ha nån som råddar (förutom sonen) i allt och ändrar på vår dagsrutin... Suck... Så om det börjar bli många såna där tycka-synd-om-mig-själv-blogginlägg, no worries! Det är bara jag som försöker ställa om till ett normalt familjeliv igen! =)