"Kod för att importera min blogg till Nouw: 2582030568"

Så var det hänt. Det som jag länge varit orolig för. När det ska hända första gången. Hur jag som förälder sen ska trösta honom och uppmuntra honom att pröva på nytt. Alla minns vi säkert hur det kändes. Den brännande och svidande känslan i skinnet, och fasan då man ser det lilla såret blöda med tårarna rinnandes ner för kinderna. Skrubbsår alltså. Efter att man fallit med cykeln. Känslan att som förälder förstå vad som barnet känner just då, får en att själv minnas hur olycklig man var, när man själv var barn med uppskrapade knän och armågar efter att man tappat balansen med cykeln.

Efter lite plåstrande av knän och armbågar, torkande av tårar och en Eskimo-glass senare, satte han sig på cykeln och trampade somom inget skulle ha hänt.

Chalk paint...

Så var det dags igen... Med ett nytt projekt... Och ett nytt huvudbry! Köpte nämligen ett hörn vitrinskåp via Bytesbörsen på facebook för en vecka sedan och kom på idéen att måla skåpet. Samlar på IB Laursen Mynte-serie med söta pastellfärgade keramikskålar och skulle vilja få fram serien och synas istället än att ha det undan gömt i köket. Har hittills få ihop samlat små skålar, formar, liten kanna och stor kanna och till näst tänkte jag mig skaffa rosa kaffekoppar med fat. Skåpet hade jag tänkt mig att ska stå där som vi har vår matplats. Skulle vara skoj med ett skåp som skulle vara iögonfallande men ändå neutralt!

IB Laursen Mynte

Skåpet ska stå ensamt i sitt egna lilla hörn, vilket har fått mig att fundera såhär: ska jag måla skåpet i en färg som t.ex Duck Egg Blue från Annie Sloans Chalk paint eller ska jag måla det i en gräddvit färg för att framhäva pastellfärgerna från Mynte-serien bättre? Blir det för oroligt om jag använder den blå färgen?

Skåpet (bild lånad)

"Duck Egg Blue"

Mitt val lutar mer mot den blå färgen, eftersom möblerna annars är vita. Skulle vara skoj, uppiggande och lite extra med ett skåp i färg som denna och tror att den skulle gå bra ihop med de beige-färgade matstolarna. Undrar om det är svår färg att måla? Har ni goda tips?

Måndag, ny vecka...

Efter ett tufft veckoslut med arbete sitter jag nu här med en kopp kaffe och surfar bland inredningstips, Facebook (såklart) och olika bloggar. Har just lämnat sonen på dagis så har några timmar för mig själv innan mitt kvällsskift kallar. Har hunnit handla, dammsuga och plockat in rena kläder i våra klädskåp. Svenska favoriter-radiokanalen spelar en massa bra svenska låtar, så det är riktigt avslappnande faktiskt idag då man känner sig lite sliten och trött. Imorgon har jag ledig dag och den ska jag fördriva med sonen. Får hoppas på solig dag med några få kalla grader, hade nämligen tänkt spendera dagen ute med pulkaåkning och sånt. Januari lämnade oss och februari trädde in med snö. Snön har varit efterlängtad hos oss och direkt blev världen lite ljusare!

Och en tulpanbukett hittade hem till oss. Vita tulpaner fanns inte så fick nöja mig med rosa denna gång. Alltid viktigt med fräscha blommor på soffbordet.

Ha en bra dag!

Smaken är som baken...

Jag klarar tydligen inte av att gå förbi tidningshyllan i butiken utan att läsa framsidan på alla inredningstidningar och såklart slinker det alltför ofta ner nån tidning i korgen... Idag blev det nyaste Hus&Hem! Alltid roligt att se hur andra har det hemma och få läsa om olika inredningsstilar och -smaker. Vissa tycker om vitt, andra vill ha färg, den tredje kör med second hand och retro. Men hade aldrig tänkt mig att man skulle hitta detta kakel i en modern inredningstidning!

Det här kaklet, som tydligen finns nykaklat i ett modernt hem, får mig att tänka på bastuavdelningen i ett orenoverat höghus byggt på 1970-talet! Tycker mig även minnas från barndomen samma kakel i annan färg, i mina mor-eller farföräldrars badrum från 1960-talet! Visst, allt retro och vintage är ju modernt igen, men tror nog ändå att jag skulle skippa det i mitt badrum! Men som sagt, smaken är som baken - delad!

Ett egentligen onödigt inlägg, men är ju så glad så måste dela med mig!

Äntligen börjar pusselbitarna falla på plats! Jag har länge planerat och drömt om att ändra om vår matplats. Sökt överallt på internet matbord och 6-8 stolar och velat hit och dit om hurdant det ska vara, rottingstolar, vanliga trästolar typ Ikeas Kaustby-stolar, ska bordet vara vitt eller mörkt. Retat galler i min sambo då det från ena stund till den andra har ändrat. För det duger ju inte vad som helst heller! Det ska ju såklart gå ihop med den övriga inredningen också! ;)
Men nu har jag hittat och jag är så nöjd! Kunde inte ha hittat bättre. Dock har jag endast hittat stolarna, bordet fattas ännu...

Ikea Henriksdal med ett tyg som inte finns att få mera...

Jag är en hönsmamma!

Det är onsdag förmiddag och jag har för en stund sedan fört sonen till dagis. Jag jobbar kvällsskift ikväll så har några timmar för mig själv innan min arbetsdag börjar. Så jag sitter här med en kopp kaffe framför datorn. Kollar igenom Facebook, läser några nyhetsinslag från HBL eller ÅU medan radion i bakgrunden är inställd på Radio Vega. Vet inte riktigt vad jag annars ska hitta på... Här är annars tyst, tomt och ensamt. Jag vet att i andra småbarns föräldrars öron skulle det låta som ljuv musik, men i mina öron passar det inte alls. Varje lilla minut skulle jag vilja ha sonen hemma!
Min son är 5 ½ år. Nästa år börjar han förskolan, därpå följande år bär det iväg till skolan och första klass! Han växer hela tiden och jag hinner inte alls med! Allra helst, om möjligheten fanns, skulle jag vara hemma med honom varje dag men som varje människa förstår så är det ju inte möjligt i längden. Varken ekonomiskt eller annars heller. Sonen har ju sin rätt att få gå på dagis och få leka och umgås med annat folk än bara mamma. Och mamma behöver säkert också gå på jobb för att få umgås med sina arbetskompisar och få ventilera. Jag försöker trösta mig med att jag är knappast den enda föräldern som lämnar sitt barn på dagis med dåligt samvete. För sonen går det ingen nöd på, och pappa behöver väl också få sin egen tid med sonen utan att jag är där.

Jag började jobba heltid för ett par månader sen, med både veckoslut och kvällar. Övergången från deltid till heltid blev som över en natt och första veckorna mådde jag jättedåligt varje gång jag lämnade sonen på dagis. Sonen visade inga som helst tecken på någon förändring, för hans dagisdagar ändra egentligen ingenting iom att arbetstiden är den samma - morgontur och kvällstur. Endast mamma som reagerade och på två veckor visade vågen -5 kg. :)
Pappa söker från dagis då mamma jobbar kväll och kan hända att något mess har skickats: "Hej, e ni hemma nu? Ha ni ätit? Hur mår han?" Min sambo är definitivt INTE med tummen mitt i handen då det gäller matlagning eller hushållssysslor eller barnaskötande, men jag måste ju ändå höra mig för att allt är bra...

Vad tycker ni? Borde jag börja fokusera lite mera på mig själv och bli lite "självisk"? Släppa lite taget och unna mig en stund av egen tid? Låta pappa vara pappa och ge honom lite ansvar? :)

Tummen upp om du känner igen dig!

Rastlösheten...

Seriously... Jag behöver en hobby! Har nu suttit flera kvällar i rad på soffan framför en tv-ruta som visar inget vettigt tv-program, endast repriser och "How I met your mother" på TRE KANALER tillika! Finska tvn har heller inget vettigt att erbjuda ikväll, tycker jag! Hur kan det vara så dåligt utbud nuförtiden eller är det bara jag som är "nirso"? :)

Nåväl, försökte hitta inspiration för att få sonens andra yllesocka stickad. Nu är det ju en tid sen jag stickat senast så minns ju inte mera hur och vad jag stickat, så lika bra att sprätta upp den och börja om. Ganska snart konstaterade jag att inspirationen för sockan försvann lika snabbt som maskorna sprättades. Får väl försöka en annan kväll igen...

Undrar om det händer något på Facebook då? Det är ju ändå 10 minuter sen jag senast kollade...

Månne klockan är så mycket nu att jag kan göra kvällsmål åt sonen och dra pyjamasen på? Å sätta mig i soffan framför tvn igen med alla dessa vettiga tv-kanaler...

En kvar ännu...

Det där med att skriva blogg...

Är egentligen ingen enkel sak, tycker jag. Speciellt inte då när man är lite blyg av sig. Att komma på vad man vill skriva om som andra vill läsa om, och vad skriver nu egentligen jag som andra skulle vara intresserad av att läsa? Det är ju upp till var och en att läsa en annans blogg. Personligen tycker jag själv att det är roligt att följa med och läsa andras bloggar. Om hur deras vardag ser ut, vad andra tycker om och kunna dela tips och råd med andra bloggare.
Själv förföljs jag ofta utav den känslan att "vem vill nu läsa vad jag skriver?" En orsak till varför jag inte har bloggat på så länge. Nu tänkte jag ju ändå ge det en sista chans. Saknar ju min lilla blogg som definitivt behöver en update! Så hoppas att jag har några läsare kvar, behöver visst bli lite extra inlägg nu för att få tillbaka mina läsare.