Förbannelsen...

Jag är 100% säker på att jag har en förbannelse över mig! En förbannelse om att tappa bort/ förlägga mina vantar. Alla vintrar tappar jag bort flera par vantar, eller så lägger jag dem nånstans som jag sen inte minns var jag lade dem. Ibland kan jag hitta dem senare på såna ställen som jag aldrig ens tänkte på att söka... Att man kan bli så tankspridd! I höstas lyckades jag även förlägga sonens handskar och dom hittade jag i en bortvikt IKEA-kass en månad senare...
Denna vinter har jag endå försökt tänka: "lägg vantarna i jackan" och då har jag lagt dem i fickan på jackan och hittat dem alla gånger som jag har behövt dem. Enda tills igår... Suck... Jag borde söka hjälp... Jag visste att jag hade vantarna på mig när jag förde sonen till dagis och jag vet att jag hade dem på mig på hemvägen men sen är dom borta, likaså mitt minne över var jag hade lagt dem. Jag sökte i fickor, väskor, i bilen och hemma men ingenstans fanns dom. Imorse hittade jag dem... I HUVAN PÅ JACKAN MIN! Hallåå, på riktigt?! Visst, jag hade ju satt dem i jackan... Dock inte i fickan denna gång... Känslan när jag förstod att jag ju hela tiden hade haft vantarna inom ett väldigt nära håll och ännu beklagade mig för mina arbetskompisar över mina försvunna vantar... Det är ju tur att jag hittar hem ännu...

Ha en trevlig fortsatt dag!