Rastlöshet...

Hela veckan har varit rastlös, enda sen posten kom i fredags. Det kryper som myror i benen på mig, magen är som en knut och jag har en orolig känsla i kroppen. Känslan kommer och går, den är borta och jag mår bättre, för att sen komma krypande och lägga sig som ett moln över mitt huvud. Tänk att man kan bli så "tallåt" bara för att man ska bestämma sig för ett svar, ett ja eller nej. Man borde inte fundera så mycket på saker och ting. Man borde ta en sak i taget och ta det såsom det kommer och inte fundera på det så mycket i förväg. Då blir man bara osäker och tänker: tänk om det inte går... Tänk om jag inga klarar det... Men idag har jag gett mitt svar och det ska bli intressant, utmanande och hoppeligen bra! Och det är ju det här jag vill! Man vet ju inte hur saker och ting blir förrän man har provat, eller hur? Många andra klarar det bra så varför skulle inte jag? Jag borde bara leta reda på mitt självförtroende och mitt jävlar anamma och använda det lite mera... Det är väl det som är grunden till mycket, att ha ett bra självförtroende så går resten bra. Och ha nån som konstant "sparkar mig i baken" och ser till att jag gör detta ordentligt! 
Jag tänker hålla det lite hemligt ännu vad det är som jag har framför mig. Tänkte jag skulle komma in i det hela förrän jag avslöjar vad det är jag funderar och oroar mig så mycket över. Så ni får vänta lite ännu förrän jag berättar mer... Fniss...