Vuxenstuderare...

Så här sitter jag. I soffan med laptopen i famnen och kalendern uppslagen brevid och skolans Fronter- program inloggat. Försöker fylla i min arbetsbok på sidorna 12-15 och ska inlämnas senast kl 23.59 ikväll. Övningen går ut på att man ska starta sitt eget företag och göra upp verksamhetsplan för sitt företag och besvara en massa frågor om konkurrenter, priser och affärsidé. Jäkligt intressant, faktiskt! Ger en inspirationskick till att på riktigt starta ett eget företag. Eftersom jag redan har en utbildning som kosmetolog skulle det vara roligt att öppna en egen skönhetssalong. Därav valet för mitt "inbillningsföretag", en skönhetssalong "Topp till tå". ;) Kanske någonting att lägga bakom örat för framtiden? Med en merkonomutbildning till på nacken skulle det ju vara en helt bra idé.
Dessa studier tar upp mycket av min vardag för tillfället. Mycket arbeten som ska göras och i januari-februari är det praktik som gäller.
Så varför just merkonom? Jag har alltid tyckt om att skriva och bläddra med papper, enda sen jag var liten. Lekt både bank och butik och skrivit fakturor. Fått leka och skriva med pappas gamla bankgiro-häften, gamla forsedlar och suttit och sett på när mina föräldrar betalade räkningar och skrev räkningar. Jag har alltid varit intresserad av kundservice och försäljning. Det är så olidligt roligt och intressant! Så jag har alltså hittat min nisch nu, äntligen! Så när det kom ut på tidningen att det börjar en vuxenutbildning för merkonom, anmälde jag mig direkt. Nu är det bara att sikta på en examen så har jag det som jag vill ha!
Det är inte så enkelt alla gånger att ha jobb, familj och försöka studera för att få ett yrke till. Jag försöker så gott jag kan att pussla vardagen så att jag har tid för familjen, den är endå viktigast. Och det är ju poängen med vuxenutbildning, att man ska kunna ha tid för familj och jobb också. När sonen sover eftermiddag sitter jag framför datorn och antingen läser eller skriver. Jobbar jag eftermiddag, har jag ordnat några timmar egen tid när sonen är på dagis för att få skolarbete gjort. Jag vill försöka ha så mycket tid med sonen som möjligt, för jag vill inte att han ska känna sig bortglömd när jag sitter framför datorn några timmar någon kväll. Visst kör det ihop sig ibland och sonen frågar: "Mamma, kan inte du komma och leka med mig?" Och jag är illa tvungen att svara: "Vet du, mamma hinner inte nu, jag måste göra det här färdigt först."
Men från och med nästa år blir det hoppeligen en ändring och denna stress blir lite lindrigare. Ångrar dock att jag inte tog beslutet tidigare, men man kan inte veta allting, alltid.
Ha en bra dag!