"Kod för att importera min blogg till Nouw: 2582030568"

Så var det hänt. Det som jag länge varit orolig för. När det ska hända första gången. Hur jag som förälder sen ska trösta honom och uppmuntra honom att pröva på nytt. Alla minns vi säkert hur det kändes. Den brännande och svidande känslan i skinnet, och fasan då man ser det lilla såret blöda med tårarna rinnandes ner för kinderna. Skrubbsår alltså. Efter att man fallit med cykeln. Känslan att som förälder förstå vad som barnet känner just då, får en att själv minnas hur olycklig man var, när man själv var barn med uppskrapade knän och armågar efter att man tappat balansen med cykeln.

Efter lite plåstrande av knän och armbågar, torkande av tårar och en Eskimo-glass senare, satte han sig på cykeln och trampade somom inget skulle ha hänt.

Chalk paint...

Så var det dags igen... Med ett nytt projekt... Och ett nytt huvudbry! Köpte nämligen ett hörn vitrinskåp via Bytesbörsen på facebook för en vecka sedan och kom på idéen att måla skåpet. Samlar på IB Laursen Mynte-serie med söta pastellfärgade keramikskålar och skulle vilja få fram serien och synas istället än att ha det undan gömt i köket. Har hittills få ihop samlat små skålar, formar, liten kanna och stor kanna och till näst tänkte jag mig skaffa rosa kaffekoppar med fat. Skåpet hade jag tänkt mig att ska stå där som vi har vår matplats. Skulle vara skoj med ett skåp som skulle vara iögonfallande men ändå neutralt!

IB Laursen Mynte

Skåpet ska stå ensamt i sitt egna lilla hörn, vilket har fått mig att fundera såhär: ska jag måla skåpet i en färg som t.ex Duck Egg Blue från Annie Sloans Chalk paint eller ska jag måla det i en gräddvit färg för att framhäva pastellfärgerna från Mynte-serien bättre? Blir det för oroligt om jag använder den blå färgen?

Skåpet (bild lånad)

"Duck Egg Blue"

Mitt val lutar mer mot den blå färgen, eftersom möblerna annars är vita. Skulle vara skoj, uppiggande och lite extra med ett skåp i färg som denna och tror att den skulle gå bra ihop med de beige-färgade matstolarna. Undrar om det är svår färg att måla? Har ni goda tips?

Måndag, ny vecka...

Efter ett tufft veckoslut med arbete sitter jag nu här med en kopp kaffe och surfar bland inredningstips, Facebook (såklart) och olika bloggar. Har just lämnat sonen på dagis så har några timmar för mig själv innan mitt kvällsskift kallar. Har hunnit handla, dammsuga och plockat in rena kläder i våra klädskåp. Svenska favoriter-radiokanalen spelar en massa bra svenska låtar, så det är riktigt avslappnande faktiskt idag då man känner sig lite sliten och trött. Imorgon har jag ledig dag och den ska jag fördriva med sonen. Får hoppas på solig dag med några få kalla grader, hade nämligen tänkt spendera dagen ute med pulkaåkning och sånt. Januari lämnade oss och februari trädde in med snö. Snön har varit efterlängtad hos oss och direkt blev världen lite ljusare!

Och en tulpanbukett hittade hem till oss. Vita tulpaner fanns inte så fick nöja mig med rosa denna gång. Alltid viktigt med fräscha blommor på soffbordet.

Ha en bra dag!

Smaken är som baken...

Jag klarar tydligen inte av att gå förbi tidningshyllan i butiken utan att läsa framsidan på alla inredningstidningar och såklart slinker det alltför ofta ner nån tidning i korgen... Idag blev det nyaste Hus&Hem! Alltid roligt att se hur andra har det hemma och få läsa om olika inredningsstilar och -smaker. Vissa tycker om vitt, andra vill ha färg, den tredje kör med second hand och retro. Men hade aldrig tänkt mig att man skulle hitta detta kakel i en modern inredningstidning!

Det här kaklet, som tydligen finns nykaklat i ett modernt hem, får mig att tänka på bastuavdelningen i ett orenoverat höghus byggt på 1970-talet! Tycker mig även minnas från barndomen samma kakel i annan färg, i mina mor-eller farföräldrars badrum från 1960-talet! Visst, allt retro och vintage är ju modernt igen, men tror nog ändå att jag skulle skippa det i mitt badrum! Men som sagt, smaken är som baken - delad!

Ett egentligen onödigt inlägg, men är ju så glad så måste dela med mig!

Äntligen börjar pusselbitarna falla på plats! Jag har länge planerat och drömt om att ändra om vår matplats. Sökt överallt på internet matbord och 6-8 stolar och velat hit och dit om hurdant det ska vara, rottingstolar, vanliga trästolar typ Ikeas Kaustby-stolar, ska bordet vara vitt eller mörkt. Retat galler i min sambo då det från ena stund till den andra har ändrat. För det duger ju inte vad som helst heller! Det ska ju såklart gå ihop med den övriga inredningen också! ;)
Men nu har jag hittat och jag är så nöjd! Kunde inte ha hittat bättre. Dock har jag endast hittat stolarna, bordet fattas ännu...

Ikea Henriksdal med ett tyg som inte finns att få mera...

Jag är en hönsmamma!

Det är onsdag förmiddag och jag har för en stund sedan fört sonen till dagis. Jag jobbar kvällsskift ikväll så har några timmar för mig själv innan min arbetsdag börjar. Så jag sitter här med en kopp kaffe framför datorn. Kollar igenom Facebook, läser några nyhetsinslag från HBL eller ÅU medan radion i bakgrunden är inställd på Radio Vega. Vet inte riktigt vad jag annars ska hitta på... Här är annars tyst, tomt och ensamt. Jag vet att i andra småbarns föräldrars öron skulle det låta som ljuv musik, men i mina öron passar det inte alls. Varje lilla minut skulle jag vilja ha sonen hemma!
Min son är 5 ½ år. Nästa år börjar han förskolan, därpå följande år bär det iväg till skolan och första klass! Han växer hela tiden och jag hinner inte alls med! Allra helst, om möjligheten fanns, skulle jag vara hemma med honom varje dag men som varje människa förstår så är det ju inte möjligt i längden. Varken ekonomiskt eller annars heller. Sonen har ju sin rätt att få gå på dagis och få leka och umgås med annat folk än bara mamma. Och mamma behöver säkert också gå på jobb för att få umgås med sina arbetskompisar och få ventilera. Jag försöker trösta mig med att jag är knappast den enda föräldern som lämnar sitt barn på dagis med dåligt samvete. För sonen går det ingen nöd på, och pappa behöver väl också få sin egen tid med sonen utan att jag är där.

Jag började jobba heltid för ett par månader sen, med både veckoslut och kvällar. Övergången från deltid till heltid blev som över en natt och första veckorna mådde jag jättedåligt varje gång jag lämnade sonen på dagis. Sonen visade inga som helst tecken på någon förändring, för hans dagisdagar ändra egentligen ingenting iom att arbetstiden är den samma - morgontur och kvällstur. Endast mamma som reagerade och på två veckor visade vågen -5 kg. :)
Pappa söker från dagis då mamma jobbar kväll och kan hända att något mess har skickats: "Hej, e ni hemma nu? Ha ni ätit? Hur mår han?" Min sambo är definitivt INTE med tummen mitt i handen då det gäller matlagning eller hushållssysslor eller barnaskötande, men jag måste ju ändå höra mig för att allt är bra...

Vad tycker ni? Borde jag börja fokusera lite mera på mig själv och bli lite "självisk"? Släppa lite taget och unna mig en stund av egen tid? Låta pappa vara pappa och ge honom lite ansvar? :)

Tummen upp om du känner igen dig!

Rastlösheten...

Seriously... Jag behöver en hobby! Har nu suttit flera kvällar i rad på soffan framför en tv-ruta som visar inget vettigt tv-program, endast repriser och "How I met your mother" på TRE KANALER tillika! Finska tvn har heller inget vettigt att erbjuda ikväll, tycker jag! Hur kan det vara så dåligt utbud nuförtiden eller är det bara jag som är "nirso"? :)

Nåväl, försökte hitta inspiration för att få sonens andra yllesocka stickad. Nu är det ju en tid sen jag stickat senast så minns ju inte mera hur och vad jag stickat, så lika bra att sprätta upp den och börja om. Ganska snart konstaterade jag att inspirationen för sockan försvann lika snabbt som maskorna sprättades. Får väl försöka en annan kväll igen...

Undrar om det händer något på Facebook då? Det är ju ändå 10 minuter sen jag senast kollade...

Månne klockan är så mycket nu att jag kan göra kvällsmål åt sonen och dra pyjamasen på? Å sätta mig i soffan framför tvn igen med alla dessa vettiga tv-kanaler...

En kvar ännu...

Det där med att skriva blogg...

Är egentligen ingen enkel sak, tycker jag. Speciellt inte då när man är lite blyg av sig. Att komma på vad man vill skriva om som andra vill läsa om, och vad skriver nu egentligen jag som andra skulle vara intresserad av att läsa? Det är ju upp till var och en att läsa en annans blogg. Personligen tycker jag själv att det är roligt att följa med och läsa andras bloggar. Om hur deras vardag ser ut, vad andra tycker om och kunna dela tips och råd med andra bloggare.
Själv förföljs jag ofta utav den känslan att "vem vill nu läsa vad jag skriver?" En orsak till varför jag inte har bloggat på så länge. Nu tänkte jag ju ändå ge det en sista chans. Saknar ju min lilla blogg som definitivt behöver en update! Så hoppas att jag har några läsare kvar, behöver visst bli lite extra inlägg nu för att få tillbaka mina läsare.

Sportlovsveckan som gick...

med stormsteg. Blev inte riktigt som jag hade planerat denna vecka. Vädret har varit ganska så tråkigt, men ett par dagar har vi trotsat det våta vädret och lekt ute tills halare och kläder varit genomblöta. Vi har hållit oss hemma och haft det lugnt och skönt. Vårt lilla äventyr väntar i vår istället.
Under denna vecka har jag tagit min hobby lite längre och fixat till ett märke för mina väskor som jag så ivrigt syr. Andra stickar sockor, mössor, vantar osv. Jag syr istället väskor. :)

En väska har hittat ny ägare, en väska väntar på ny ägare och ett par önskningar på väskor. Det här är nånting som jag gör på skoj, tidsfördriv och för att få utlopp för mina idéer och "kreativitet".
Den här gången blev det en stor Beach Bag. Yttertyget är av grovt bomullstyg som jag en gång hittat på IKEA, och innertyget är vitt bomullstyg. Med tanke på att det är en strandväska sydde jag även ett skyddsplast in i väskan då det vill komma lite sand med hem från stranden och för att kunna transportera hem fuktiga simkläder och handdukar. Jag är riktigt nöjd med resultatet. Väskan blev stadig och rymlig. Nu väntar jag på tyg så jag kan fortsätta sy följande väska!
Ha det så bra!

Aja baja...

Minns ni avsnittet av Solsidan när Mickan ville ge ut en barnbok? Det blev visst verklighet...
http://cdon.fi/kirjat/schiller,_mickan/aja_baja_vita_soffan-25928254

Våren nästa...

Idag är det första dagen ledigt för detta sportlov och det känns som vår utanför fönstret. Ingen snö att skida, ingen is att skrinna på eller inga minusgrader. Med tanke på barnen som vill åka pulka och bygga snögubbe får istället leka med lera och smält vatten. Bara att inse att vintern blev bortglömd i år, men jag klagar egentligen inte. Det räckte bra till för mig med två veckor av många minusgrader. Det värsta jag vet är att frysa, det bästa jag vet är sol och värme. Så, såhär väntande på våren och solen bidrar jag idag med en vårig blombukett jag fått av min sambo. En liten ljusglimt i det gråa dimmiga vädret med smältande snö. Låt våren komma!

Dagisväskan...

Det har varit tyst en liten stund på bloggen. Jag har varit så inne i att sy tygväskor, så jag har inte hunnit alls skriva ner nånting utav mina dagar. Nu har jag gått och fått bokstavligen tygväskor på hjärnan, och efter att jag hittade tyger som jag samlat på mig genom åren i en IKEA-kass uppe i vindsrummet, har kreativiteten flödat här hemma om kvällarna. I veckoslutet hittade jag en beskrivning över "dagisväskan" och hittade ett passande tyg i min samling. Ett ganska lätt mönster och slutresultatet blev såhär:

Fick en vision om hur väskan skulle bli fin med ett tryck och för att liva upp lite det tråkiga blåfärgade tyget. Kreativiteten flödade rejält den dagen så det blev tygtryck med en bilschablon och såklart namnet på ägaren då tygkassen är menad för dagisbruk.

Och ett färgglatt kantband för att få lite färg till det blåa tråkiga tyget och en kontrast. Väskan har en ganska intressant form då sömmarna går mitt på väskan, men på något vis ger den väskan ett lite fräckt annorlunda intryck också.

Fodret i väskan är av restbitar som blivit över då jag sydde gardiner till sonens rum. I bottnet finns en insydd paffbit för att ge lite stadga åt väskan.
Jag är nöjd!

Sockersött...

Jag har hittat en hobby till - att sy! Jag har egentligen alltid tyckt om att sy. men för tillfället är jag riktigt ordentligt biten. Och när det gäller inredning som gardiner, dynor och sånt är det ju extra roligt!
Idag kom boken som jag hittade på Adlibris. Den innehåller mönster och mallar över en massa olika syprojekt. Från dynor till barntäcken i lappteknik, till väskor och necessärer. Med boken kom färdigt utklippta tygbitar och beskrivning över hur man syr en söt väska. Tygen var ju super sött och somrigt och i vårens pastellfärger. Jag kunde ju inte annat än sätta mig ner och prova sy väskan. Det gick någon liten timme, men oj så roligt det var! Slutresultatet är jag till och med nöjd med, förutom att jag nyss märkte att jag sytt märket på väskan snett... Märket är nämligen viktigt eftersom det är ett mönster efter Cath Kidstons design. Hon är en engelsk mode designer som använder mycket blommigt och romantiskt tema.

Här är mitt slutresultat:

Axelremmen går att justera i olika höjder beroende på hur man vill ha handväskan att hänga. 

En väldigt fräsch väska med ett så sött tyg som passar våren och sommaren. Nu borde jag endast hitta ett tyg som passar till väskan så kan jag sy foder till den så att den blir mer stadig.

Vad tycker ni? Blev det najs eller bajs?

Ett recept på vetesemlor...

Igår passade jag på att baka lite vetesemlor. Dessa semlor är jättegoda och jag brukar använda samma recept då jag gör hemgjorda hamburgare. Man får ibland så tillräckligt på allt bröd som man köper hem, så det är riktigt roligt och gott med lite hembakat emellanåt. Det är ju inte så ofta som det blir att baka eget bröd, så bäst att passa på att baka tillräckligt så det går att frysa ner också.

Om någon vill pröva mitt recept på vetesemlor, tänkte jag lägga upp receptet här på bloggen:

50g jäst

5 dl vatten , fingervarmt

1 tsk salt

2 tsk socker

0,5 dl olivolja

Ca 12 dl vetemjöl

Pensling:
Vatten

Tillbehör:
Mått , glas eller liknande , ca 8-10 cm i diameter att "skära" ut bröden med.

Smula ner jästen i en bunke. Tillsätt ljummet vatten och rör tills jästen löst sig. Rör ner salt, socker och olivolja. Tillsätt mjölet och arbeta ihop allt till en deg. Låt degen jäsa till dubbel storlek, ca 30-45 minuter.
Arbeta degen och tillsätt eventuellt lite mer mjöl om degen är kladdig. Kavla ut degen till 1 cm tjock, tryck ut rundlar med hjälp av ett mått. Gnugga måttet mot bordsytan tills rundeln har släppt degen. Låt degbitarna jäsa till dubbel storlek under duk på ett dragfritt ställe, ca 30 min, på en bakpappersklädd plåt. Sätt ugnen på 250 grader. Pensla bullarna med lite vatten och grädda bullarna 5-8 minuter.

Ät semlorna när de är lite ljumma med smör och ost på! Slurp! :)

För inredningsintresserade...

Ville visa er ett inslag om vårens inredningstips från Rakentaminen & Sisustaminen- mässan:

http://koti.ts.fi/sisusta/teuvo-lomanin-sisustusvinkit-videolla/

Jag blev så glad då inredningsarkitekten berättade att naturen kommer in i år. Då har jag valt rätt linje med mina trälådor, korgar, kottar och jordnära färger. Även gult verkar vara en av vårens trendfärger! Samma som rosa och blått! Kul!

Mysigt värre...

Jag tycker om ljus och ljuslyktor, ljusstakar och mysbelysning! Det har sin lilla mysfaktor när man har ljus och brinna på kvällen. Jag har t.o.m ett ljus att brinna i badrummet! Samma sak gäller med vår vedtakka i tv-rummet, såå mysigt då det brinner och sprakar i den. Speciellt nu då det är vinter och gradstocken visar alltför mycket på minussidan. Aldrig i världen att jag skulle kunna leva utan en vedspis i köket eller öppen spis mer. Visst suckar och stönar man ibland då veden ska kärras eller klyvas, men det ger nog tillbaka när det äntligen värmer och sprakar sådär mysigt!
På tal om mysbelysning, för en liten tid sen fyndade jag via Facebook gamla glasburkar. Den minsta fick sig ett band omkring sig och ett ljus så nu har jag en ny ljuslykta igen.

Huhhuu...

Jag har inget vettigt att blogga om för tillfället på bloggen! Därför är det så tyst här nu. Men jag håller på och pysslar lite här hemma, kanske nånting hamnar på bloggen sen... HÅLL UT! :)

För vintertorrisar...

När gradstocken visar minusgrader får sonen och jag ta till våra hudkrämer och smörja in oss för att inte torka bort. Hyn i ansiktet och huden på kroppen känns som silkespapper och håret blir elektriskt. Det stramar överallt på kroppen och känns somom huden är för kort. Varje vinter samma sak!

Idag kom Dermosil-paketet innehållande produkter för oss torrisar. Sonen fick en ny lotion för barn med fräsch persikodoft att smörja in honom efter dusch med och mamma fick en hudkräm för vintertorr hud.

Ett minne blott...

Har ni nånsin varit med om att en sång, en pryl eller en doft har gett en flashback tillbaka i tiden och ett bortglömt minne har plötsligt väckts?
Idag då jag lagade middagen lyssnade jag till radion, och då började ett radioprogram som heter Kaffekvarnen, med Mårten mellan melodierna. Radioprogrammet som spelar gammal knastrande LP-musik från 1930-60 talet och en skorrande radioröst. Det förde mig tillbaka till min barndom och ett barndomsminne när min mamma stod vid spisen och lagade mat när detta radioprogram kom i radion. Det var antingen en gryta eller en stek som hon lagade, för jag minns min mammas goda brunsås och gjutjärnsgrytan.
Det här händer ofta för mig att det råkar sig att jag lagar middag när detta radioprogram kommer i radion. Och alla gånger tänker jag på samma sak. Kan väl nästan kalla det en tradition numera, att stå och göra middag varje lördag till Kaffekvarnen på radion. En tradition som kanske min egen son minns senare fram i livet? Vem vet?
På tal om minne, ingen har säkert missat att det har varit ganska mycket på tapeten den här veckan, hur föräldrar lägger upp bilder på sina barn på sidor som t.ex Facebook. Hur mammabloggarna bloggar om sina barn och lägger upp bilder för hela världen att se. Jag erkänner att jag har lagt ut bilder på min son på denna blogg, och skrivit status på Facebook om nånting roligt han har sagt eller gjort. Jag har alltså dokumenterat nånting som blir ett minne. En dokumentation som ingen kommer att minnas mer om 10-15 år, eller ens kommer att googla (vilket jag tror att inte går då mer, eftersom cybervärlden är så stor och mina bilder blir som myggpiss i havet. Så även många andras). Det är min åsikt om att lägga ut bilder i allmänhet.
Dock borde man ju förstås tänka på hurdana bilder man lägger ut på sina barn! Alla bilder är ju inte okej att lägga ut på internet, med tanke på pedofiler och så. Men vem lägger ens ut såna privata bilder på sina barn då?! Man måste ju använda bondförnuft!
Alla har vi olika åsikter och bra är ju det! Hur tråkig vore inte världen om alla tänkte lika?